Tårar

Herregud vilken liten fjant jag känner mig. Meningen var ju att jag skulle kolla på The Devil's Arithmetic, men det slutade med att jag satt och böla till I Taket Lyser Stjärnorna. Jag sätter mig verkligen in i deras positioner och försöker känna hur det skulle kännas att förlora en förälder.
Mina föräldrar är mitt liv hur många gånger jag än säger dumma saker om dem bakom deras ryggar. Dem är ju dem personerna på jorden som alltid kommer finnas där, hur korkad jag än kan vara. Sen att dem inte finns där en dag, det skulle kännas helt overkligt.
Jag förlorade min mormor när jag var ungefär sex år, och jag vet hur otroligt ledsen jag var. Hon var min bästa vän och vi gjorde allt tillsammans. Sen när hon gick bort var det som om hela världen rasade. Jag var visserligen liten, och minns inte exakt hur det gick till. Jag drömmer fortfarande om henne, att hon kommer tillbaka.
Jag har andra nära vänner som också förlorat sina föräldrar, bland annat en väldigt nära vän sen många år som blev av med sin pappa i cancer. Jag kommer aldrig kunna förstå hennes smärta, men jag kommer alltid finnas för henne varje dag som går. Til death do us part.

Ah, klockan är mycket nu iaf och många tårar fällda.
Dags att krypa ner i sängen och försöka sova.
Har en eventuell photoshoot av en mycket fin Gravid vän! :)
Godnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0